Boxerklubben hade medlemsmöte och föreläsning om
massage och streching av Hariett och Japp
( pinsamt, kommer inte ihåg namnen..)
Synd att inga medlemar tog chansen att få tips och råd
om massage. Vi fick prova på våra egna hundar också.
Santos och Banjo är två coola killar.
Tomas och Banjo får lite instruktioner om hur de ska göra.
Lilla Effie och Malin kollar lite.
Det kom lite mera snö…
Full fart i skogen på Semlan!
Blåst och snöat.
Stammarna är helt vita.
Hallå mormor, visst är jag lite söt?
Tösnö är inte så kul om man heter Cookie.
Hon fick bäras hem från skogen…
Efter en dusch för att bli av med snöklumparna,
är det skönt att värma sig på 3 st varma torra boxrar.
Elin tycker att Semlan ska bli räddningshund.
Därför tränar hon på att kunna bära henne på axlarna…
Undrar vem som ska ha tid att träna henne till det…?
Semlan är cool och tycker att det är helt ok att se världen lite uppifrån.
Min pappa har gjort ett litet tomtebo.
Där tänder han ljus varje kväll som lyser så fint.
Elin och Semlan kollar.
Ibland är det riktigt trångt i Bia bädden när alla 4 ska få plats.
I november kom det lite snö igen.
Att fotografera 4 hundar i snön är inte lätt, när det är lite grått
och tråkigt ljus.
Ögonen lyser som på vilddjur…
Pralin och Semlan.
Mysigt att fara fram i bland buskarna.
Jaha, vad har ni hittat nu då?
Kanske var det tomtarna som står efter vägen…vet inte vem som ställt
dit dem. Men trevligt är det. De har varit fler, men ”någon” kunde inte
låta bli att slå sönder några.
🙁
Ibland räcker inte tiden riktigt till.
Ibland vet man inte hur man ska kunna skriva om vissa saker.
En del är riktigt jobbiga.
Det är inte alltid som det är roligt och kul allting.
Slutet av november var en sådan månad, då jag vanligtvis ser fram
emot advent och julen. Men det var inte samma glädje att se framåt.
Ville helst att tiden skulle ha stannat.
Russin opererades för sin knöl,
och det visade sig vara blodkärlscancer.
Den är elakartad, och sprider sig.
Hon har redan fått en ny knöl, och någon ny operation är inte
aktuell enligt min veterinär.
Ibland är det tungt, riktigt tungt.
Just nu är Russin ganska pigg.
Äter och verkar må rätt så bra.
Vi får se hur länge hon hänger med.
Någon som inte längre finns kvar är vår älskade Bii.
24 november fick hon komma till de evigt gröna ängarna.
Hon finns kvar nere i Falköping, där hon vilar för alltid i en av
hagarna, tillsammans med Fjollan,
en annan av trotjänarna på Hulegården.
Tack älskade Bii, för att du funnits för oss!!
Hur kan man sakna en häst så mycket???