Om Oss

Vårat hus

Hej!

Jag heter Anita Norin Busk , bor med min man Tomas straxt utanför Falun vid sjön Vällan.
Vi har 4 barn , varav den yngsta Oscar fortfarande bor hemma och går på gymnasiet.
Fredrik är gift och har familj och bor i Borlänge.
Elin bor kvar i Falun och jobbar på Systemet.
Emelie bor i Örebro och studerar på universitet.

Jag är själv född och uppvuxen i Falun. Somrarna tillbringade jag här vid Vällan
där familjen hade sommarstuga. Jag har alltid haft ett stort intresse för djur, hundar i synnerhet.

Jag växte upp med en  blandrashund som hette Ruff. Han blev 16 år gammal och jag var bara 5 år när vi tog bort honom och förstod inte vad som hänt utan letade efter honom i flera dagar.

Överst på min önskelista stod varje år till jul och födelsedag en egen hund.
Men  det dröjde. Jag tröstade mej med vänner och bekantas hundar som jag rastade och såg efter.
När jag var 11 fick jag äntligen min första egna hund. Det var en blandras med mycket terrier i. Jag gick kurs på brukshundklubben bland alla stora schäfrar, riesenschnauzer och andra stora brukshundar. Jag vet att det fortfarande finns de på Falu Brukshundklubb som minns Ludde. Han var en toppen hund som ställde upp på allt som jag hittade på. Envis som synden, men lekfull och full av upptåg. Tack vare honom fick jag lära mej hur man gör om hunden svalt en boll, bränt upp tassarna genom att springa i elden, fått en pinne i halsen, avslitna klor mm mm. Han blev 12 år gammal, och jag hade flyttat hemifrån.

Jag gick gymnasiet i Falun 2 år och sen flyttade jag till Norrköping och gick djurvårdarutbildningen. Jobbade på Kolmårdens djurpark efter det, innan jag flyttade hem till Falun igen.

Det var dåligt med elefantskötar jobb här i Falun , så jag flyttade till Avesta och jobbade på stuteri. En underbar tid . Att få följa hästarna under ett år, med betäckning och fölning, inkörning och inridning, försäljning och allt annat som det innebär att jobba på stuteri.

Sen kom jag tillbaka till Falun, flyttade ihop med Tomas, och vi skaffade vår första hund tillsammans, Zita en blandras schäfer/golden. En lugn och go tik som fick mej att börja gå kurser igen på brukshundklubben. Passade på att utbilda mej till instruktör och hade flera kurser på klubben. Hade hand om utbildning, aktivering bl.a. Zita fick ett långt liv, blev 15 år, och fanns för alla barnen när de växte upp.

Vi tog även hand om en omplacering av en mycket trevlig schäfertik, Rina. En mer trogen hund har jag aldrig haft. Hon hade gått genom eld och vatten för oss. Men som omplaceringshund hade hon lite med sig i bagaget som gjorde att hon fick ett alldeles för kort liv.

Storpudeln Olga kom till familjen 1990, en dröm för mej uppfylldes. Hon var ljuvlig i sitt sätt, tränade sök med henne och ställde ut. Hon krävde mycket i pälsvård men det var det värt när hon var klar. Så vacker!

Olga dog under en promenad efter en operation 13 år gammal, och vi tänkte att vi skulle inte ha några fler hundar men det gick inte så länge innan det var dags för nästa hund. Det är en särskild berättelse det också.

Russin kom som första boxer till vår familj. En underbar familjehund som älskas av oss alla. Hon har ett underbart temperament, lugn och stadig. Jag vet att jag alltid kan lita på henne. Russin älskar alla människor, unga som gamla. Men skulle det behövas vet jag att hon skulle försvara mig. Alltid lika mån om små barn som valpar. Russin har haft 2 kullar med valpar, 6 st 2006, och 6st 2008. Alla underbara individer.

Ur andra kullen sparade vi Pralin. En mörkt tigrerad tik, med mycket lite vitt. Hoppas att kunna använda henne i avel när det blir så dags.