Ibland räcker inte tiden riktigt till.
Ibland vet man inte hur man ska kunna skriva om vissa saker.
En del är riktigt jobbiga.
Det är inte alltid som det är roligt och kul allting.

Slutet av november var en sådan månad, då jag vanligtvis ser fram
emot advent och julen. Men det var inte samma glädje att se framåt.
Ville helst att tiden skulle ha stannat.

Russin opererades för sin knöl,
och det visade sig vara blodkärlscancer.
Den är elakartad, och sprider sig.
Hon har redan fått en ny knöl, och någon ny operation är inte
aktuell enligt min veterinär.
Ibland är det tungt, riktigt tungt.

Just nu är Russin ganska pigg.
Äter och verkar må rätt så bra.
Vi får se hur länge hon hänger med.

Någon som inte längre finns kvar är vår älskade Bii.
24 november fick hon komma till de evigt gröna ängarna.
Hon finns kvar nere i Falköping, där hon vilar för alltid i en av
hagarna, tillsammans med Fjollan,
en annan av trotjänarna på Hulegården.

Tack älskade Bii, för att du funnits för oss!!

Hur kan man sakna en häst så mycket???