Skidspår runt sjön har det funnits i många år.
Tyvärr så är jag en urusel skidåkare, klarar knappt av att
hålla balansen på släta backen. Därför tycker
jag att det är rätt ok att åka skidor på sjön,
eftersom det är alldeles lagomt med upp och nedförsbackar.
Pralin tycker det är roligt att dra, iallafall till en viss gräns.
Hon ger upp ganska snart när jag ligger som en wobbler
bakom henne, och det är ju tur.
Tacka vet jag textilbromsar.
I år har någon snäll person plogat upp en bana runt hela sjön,
både södra och stora Vällan, för skridskoåkning.
Perfekt att åka spark på tillsammans med hundarna.
Jag vågade inte ta alla 3 samtidigt, utan började med Pralin och Cookie.
Cookie springer minst lika fort som Pralle, så det var bara att hålla i sig.
Kan knappast påstå att jag har ett 100% stopp kommando…
Hamnade bara ett par gånger i plogkanten.
Men det är ju lite kul, och Cookie blir så i gasen när hon får springa på!!
Vov, vov
Som miljöträning tog jag sen Semlan själv.
Första gången jag åkte spark med henne, första gången på isen.
Så det var mycket nytt för lilla Semlan.
Skridskoåkare, skidåkare…
Framåt eller bakåt…?
Mycket att titta på!
Och naturligtvis så är ju hon alldeles för ung för att dra.
Vi tittade oss mest omkring.
Med nöjda och lite trötta hundar kunde jag åka och jobba hela kvällen.
Russin fick vara hemma och vila, orättvist tyckte hon.
