Ibland tror jag på ödet…

…även om det kan vara svårt att förstå.
Och hur det nu är, så har lilla Elsa, W.Cover Me (Tekla) flyttat hem igen.


Jag är jätte glad och lycklig att jag fått tillbaka mitt lilla busfrö,
men är ledsen för familjen som inte kunde ha henne kvar.
Det var inget lätt beslut för dem, men jag tycker att de var jätte starka som
insåg att de inte kunde ha henne kvar. Det är sådana personer som verkligen
visar att de är bra djurägare. Jag tror att de någongång i framtiden har
möjlighet att åter köpa hund, och då hoppas jag att de hör av sig till mej igen!
Tills dess så kommer vi att hålla kontakten och de kommer att ”låna” Elas då och då.

Lite rörigt och livat var det igår vill jag säga. Men Elsa är en mjuk och lyhörd
liten tjej som snabbt lärde sig att Cookie inte uppskattar pussar eller närkontakt.
Katta Kattastrof talade tydligt om vad hon accepterade och sen var det klart.
Inga problem.

Efter timmar av bus så kom de äntligen till ro.
Cookie undrar om det verkligen ska vara så här nu.
Så många boxrar!

One thought on “Ibland tror jag på ödet…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *